Som den LCHF-familj vi är så har vi övergått helt till smör. Tidigare använde vi Bregott och det är väl ok men var det inte det som även innehåller någon slags plastmolekyler??
Hur som, jag har länge letat efter en bytta att ha smöret i för det är inte så kul i längden att kladda med smörpaketen när man ska bre sig en smörgås (jag vet, bröd är nono för LCHF men delar av familjen är inte 100% strikta, det lagas lite pasta också,  och surdegsbröd är av det bättre slaget).
Nu hittade jag den! 40 kr och riktigt retro. Inköpt på Kavalkad. Välsorterad vintagebutik här i stan. Är inte någon jättestor konsument av vintage men jag tittar in dit lite då och då. Gillar.


Rättelse, Bregott innehåller inte plastmolekyler eller annat skräp. Vi väljer i alla fall Smör för att få mindre rapsolja och mer mjölkfett. Kan också diskuteras, om vi människor egentligen ska äta något som är avsett för kalvens mage?

Nu är en av Eddies klappar beställd. Det blir en sådan här:


Och den är beställd här!

Det blev några lussebullar bakade här dagen efter julbordet. Ja, för min del var det ju en lugn kväll av förklarliga skäl och Eddie somnade i vagnen kl 22 (yes, det funkar fortfarande!!!) så vi två tog tag i bakandet. Mark är lite segare, nöjer sig med att äta av dom. Ska baka en grej till sen så är vi redo för adventsfikat imorgon.

Innehöll något som kallas för Plusplus. Små byggklossar som kan byggas ihop på höjden, bredden, tvären, längden . . .
Dom finns i tre olika storlekar. Eddie fick mini (som rekomenderas från 3 år) men det finns en maxivariant som är från 2år. Här kan ni köpa dom på webben. De finns även på Toys R Us o Br men där har jag bara sett Mini.
Jag köpte en stor förpackning som har delats upp i mindre paket och jag tror att Eddie bara kommer att blir glad för påfyllning.

. . . fanns en liten "fingerpensel". Inköpt i en väldigt rolig butik på flygplatsen i München. Där handlades även en del annat smått och gott. Kommer i senare inlägg.




Penseln testkördes lite senare med gott resultat! Onödig? Javisst!
Lite rolig? Jepp!
 

Här är lite fler bilder från El Gouna. Intressant för er eller inte?? Delar med mig i alla fall =).




En vindstilla dag


Vi bodde markplan, egen terass precis framför en lagun.




Eddie på sin favoritrestaurang. El Sayadin. Fick klappa fiskarna och räkorna ("med långa sprötar").


Tiiiidig morgon. Inga detaljer om varför vi var uppe så tidigt . . .


Solnedgång

Så här kunde ett morgondopp i lagunen nedanför vår terass se ut!



 

Ja, det får det!
Nu såhär innan semestern så tar jag tag i bloggen igen. Skulle behöva uppdateras på många sätt (blink, blink till den som förstår sig på hur man ändrar designen blink blink).
Vet egentligen inte riktigt varför jag ska blogga, vem vet det? Förutom dom som lever på det, dom vet. Känner väl som alla andra som bloggar att dom har något att dela med sig av ibland.

Efter att ha överlevt (den sitter fortfarande kvar till viss del, skulle väl kunna liknas vid "vanlig bakishuvudvärk") migränattacken från underjorden så ska jag försöka få in en bild på mitt senaste alster i pysselsvängen. Hur var det man gjorde nu? Tror jag smsar in bilden. Det är i alla fall en liten mobilväska som jag hoppas att mottagaren kommer att gilla. Eget påhitt och ganska enkel att göra. Några mormorsrutor som virkades ihop. Axelremmen är flätad av tre virkade snoddar (lm). En knapp och en ögla så var det klart.

Få se nu om jag får in bilden. Se nästa inlägg.

Det är lustigt hur vi människor fungerar. Vi är vanedjur vare sig vi vill det eller inte, på gott och ont. Vi har bott här på denna gata i ca 3 år. Snett mittemot oss ligger en liten Italiensk butik och lunchrestaurang. Tusentals gånger har jag gått förbi där och tyckt att det ser lite mörkt och ödsligt ut, inte så hipp inredning, och vad är det egengtligen för människor som skymtar i fönstret?? Har samtidigt hört ryktas att det ska vara jättebra mat mm. Tänkt att jag borde kanske prova stället någon gång. Men inte då, i 3 års tid har jag fortsatt att bara promenera förbi.
Så plötsligt händer det!!! Jag tar mod till mig, styr stegen liiiite åt höger och fötterna tar mig mot dörren. Kliver upp för ett trappsteg. Handen nuddar handtaget. Ska jag? Ska jag inte? Vågar jag? Jo, jag gör det, jag öppnar dörren och möts av . . . . . . en fantastisk doft av italiensk mat när det är som bäst. Jag möts av en ägare som brinner för Capri och den italienska maten. Beställer en pastarätt med kyckling och sätter mig vid ett av borden. Medan jag väntar en minut eller två så hinner jag studera omgivningen. Det är riktigt mysigt inrett.
Min mat kommer och den är såklart ljuvlig, en smakupplevelse, så gott!

Tre år och jag satte inte foten innanför dörrarna. Någon konstig anledning höll mig utanför. Till vilken nytta då?
Vad var det egentligen för mostånd? Hur ofta undviker vi saker i livet för att vi har någon konstig ogrundad uppfattning om stället/saken/människan?
Jag fick mig en lektion. Fick ni det?
Nu slutar jag undvika.