Nu vågar jag skriva det, Eddie sover själv hela natten. Det gjorde han när han var liten men i höstas kom en period med gnäll, inte somna själv, klappa, sjunga och vakna på natten och knalla över till våran säng. Väl i vår säng så sov han vidare. Det var lite mysigt ibland, men Eddie har en förkärlek för att ligga och pilla och dra i mitt hår vilket leder till att jag inte sover så bra.
Så nu tog jag tag i det hela. Jag vet, det var inget jätteproblem och jag vet att det finns föräldrar som tycker att det är helt rätt att barnen sover med dom, men jag (vi) tyckte att om vi med enkla medel kunde styra om det hela så är det bra.
Nattningarna hade redan blivit mycket bättre. Nu fungerar olika varianter där han somnar själv. Med lampa tänd, släckt, med musik, sagocd eller han läser lite själv och somnar.
Förut vaknade jag varje gång han öppnade dörren till sitt rum men det gör jag inte mer. Så för att jag skulle märka när han kommer knallandes så lade jag mig på en madrass utanför hans dörr. Två nätter låg jag där. Fick säga Nattinatti 5-6 gånger första natten 2 ggr den andra och sedan var det i princip klart. Ibland glömmer han av sig och kommer in till oss men det är bara att säga Natti eller leda honom tillbaks. Nu ser han fram emot att jag kommer och väcker honom och har en mysig kramstund på morgonen istället. Vad gäller fysisk beröring, och närhet så får han verkligen det så att det räcker och blir över för han är en väldigt kramig kille.

Inspiration till nattning och sova hela natten kommer från Anna Wahlgren. Under perioden när han var ledsen vid nattning så satt vi först vid sängen, klappade, sen stegvis längre ifrån. Pågick under några månader lite fram och tillbaka och nu somnar han helt själv.



Såhär kan man somna på ett "klyplan". Tack mormor och moster för den fina tröjan.

på decoupage den senaste tiden. När man är gräsänka så kan man göra lite som man vill med sin egentid.

Här är lite av resultatet:



Två Kesoburkar och en youghurtburk blev fina med hjälp av servetter. Kesoburkarna fick först lite vit färg för att texten inte skulle synas igenom servetterna. Nu står dom i toalettskåpet och hjälper till att hålla ordning. Kan tyckas att det är lite synd att gömma dom i ett skåp, men man blir desto gladare när man öppnar och ser dom plus ordningen!

Är skit gott?? Skulle min lilla lärar-mamma (eller moster för den delen) fråga. Nej, skit är inte gott men det här är otroligt gott, överjävligt gott, super-gott, vattnas-i-munnen-gott, vill-äta-det-hela-tiden-gott. Alltså skitgott!



Levain (denna kommer från Malins hembageri, bästa bageriet i stan), smör, mogen avokado och Renée Voltaires Örtsalt med Ramslök (smakrikt och supergott UTAN smakförstärkare och annat S K I T).
Visste ni att surdegsbröd har mycket lägre GI än vanligt bröd?? Kan alltså även passa en som drar åt LCHF-hållet. En annan bonus är att surdegsjäsningen tar fram mer av det nyttiga som finns i mjölet, mineraler mm. Bra va?? Nu får ni inhandla och prova själva. Meddela gärna vad ni tycker!

Det kan jag i alla fall bli. När jag tänker på langos så tänker jag samtidigt på Piteå dansar och ler! Festival! Springa runt hela natten och se till att man inte missar någonting roligt.

Nu är det ju inte festival varje dag så det är sällan man kommer åt att trycka i sig en langos. Men jag har hittat lösningen!! Lite genom en slump. I fredags var det våffeldagen och då inhandlades våffeljärn och kungsörnens våffelsmet. För att äta något som är lite matigare än bara våfflor med sylt och grädde så tog jag lite av det som fanns hemma. Creme Fraiche och ost blev en höjdare och det var då jag insåg faktum, det smakar precis som Langos. Hackade lite rödlök och strödde på nästa -mmmmmmmmmmm!

Så om ni inte har en festival runt hörnet och inte har lust att ta fram fritösen (tror att det är så man gör dom) så ta bara fram våffeljärnet och brassa på. Våfflorna är dessutom inte lika fettdrypande som langosen. Kaloriinnehållet får ni räkna ut själva men jag vet i alla fall att våfflor inte tillhör en LCHFares diet.
Tillbehör: Creme Fraiche (rikligt), riven ost, hackad rödlök. Ev kaviar (inte Kalles), skinka.
Feel free att hitta på fler tillbehör. Här har ni alla fall en som kommer njuta av "Våfflos" lite nu och då!

Prova då följande:
Sitt i godan ro på tåget och njut av resan. Inse i samma stund som tåget rullar in på stationen att det är HÄR ni (du, en 2 åring, två baggage mm) ska kliva av!!!! Känn paniken stiga, titta desperat på alla medpassagerare för att få någon som helst stöd . . . en nanosekund senare förstår du att deras bortvända blickar och diskreta hukanden bakom tidningar betyder att "det där får du lösa själv". Det är en alldeles för pinsam situation för att någon feg-svenne ska våga hjälpa till. Bättre att "titta ut genom fönstret så verkar det som att jag inte ser att hon tok-gör-bort-sig, guuuu så skämmigt, skönt att det inte är jag".
Släng ut en av väskorna på perrongen och ropa till konduktören att "jag kliver av med ett barn". Kasta dig in i tåget och rafsa ihop pinaler, kläder, skor och barn. Ställ dessa på perrongen. Meddela tågpersonalen att "jag har en väska till" och hämta denna väska. När tåget nu rullar iväg säger barnet ett försiktigt "Kaaallt" för det är precis vad det är när ens mamma ställer en i strumplästen på en snöig perrong. Klä nu på barnet och samla ihop böcker, vällingflaska och dvd-filmer och när pulsen tillåter så promenera ner till den väntande bussen.
Tycker du att detta inte verkar som en tillräcklig adrenalin-upplevelse så skulle du ju kunna krydda situationen med att glömma plånbok och telefon på tåget. Det kände inte jag att jag behövde. Jag darrar fortfarande, två veckor senare . . .

Önskar att jag hade en bild på eländet men ni få tänka er hur det såg ut. Panikslagen Emma som springer ut och in ur tåget, snopen och frusen Eddie vid en väska på en kall öde station, början av mars, Sverige.